Akvarieboken – vecka 41, 2026
I veckans avsnitt av Akvarieboken dyker vi ner bland uråldriga reliker och färgsprakande rariteter. Möt den mytomspunna afrikanska cikliden som forskare menar är närmare släkt med Sydamerikas fiskar än sina egna grannar, och ta reda på vad som krävs för att hantera denna säregna urtidsfisk. Vi spanar även in jätte-kuhliålar från Thailand och avslöjar det enkla knepet som hindrar deras eldröda färg från att blekna i akvariet. Dessutom granskar vi en sällsynt laxkarp som jagar insekter precis som en öring, och reder ut namnkaoset kring en riktig klassiker. Lyssna och låt dig inspireras!
I avsnittet
Heterochromis multidens – en levande urtidsciklid
Bland ciklidfantaster dyker det ibland upp arter som väcker extra stor förundran, och Heterochromis multidens från Centralafrika är definitivt en av dem. Den här arten från Kongo och Kamerun räknas av forskare som den mest ursprungliga av alla nu levande ciklider och placeras därför i en helt egen underfamilj. Vissa studier menar till och med att den är närmare släkt med de sydamerikanska cikliderna än med resten av de afrikanska arterna, vilket påminner om tiden då kontinenterna fortfarande hängde ihop.
I akvarium är den mycket ovanlig. Det beror till stor del på formatet, eftersom den blir runt trettio centimeter lång. Hanarna blir ungefär tio centimeter större än honorna och utvecklar med åldern en kraftigt sluttande, nästan bisarr pannpuckel. För den som har ett riktigt stort kar och vill hålla en evolutionär relik är det här en fascinerande syn när den väl dyker upp i importleden.
Den sällsynta laxkarpen Chalceus epakros på importlistorna
Under lång tid räknade akvariehobbyn med att det bara fanns två arter av laxkarpar i släktet Chalceus: en med skulderfläck och en utan. Men efter en vetenskaplig genomgång av släktet utökades antalet till fem arter, och en av dem är Chalceus epakros. Den beskrevs från Amazonbäckenet, Orinoco och Essequibo, och nu har exemplar från Colombia nått den europeiska handeln.
Chalceus epakros blir omkring sjutton och en halv centimeter lång och känns igen på en mer diffus skulderfläck och ett otydligt längsband, detaljer som faktiskt syns bättre på konserverade museiexemplar än på levande fiskar eftersom färgcellerna ligger djupt i huden. I akvariet beter sig de här fiskarna ungefär som våra inhemska öringar och jagar främst insekter som landar på vattenytan. De trivs i kraftig ström och skuggade partier, och för att dämpa den inbördes aggressiviteten bör man hålla minst tio stycken tillsammans i ett rymligt kar.
Färgsprakande kuhliålar från Thailand
Kuhliålar hör till akvarievärldens mest älskade bottenfiskar, men variationen inom arterna ställer ofta till det vid artbestämning. Just nu syns dock mycket fina exemplar av jätte-kuhliålen, Pangio myersi, som hämtats in från Thailand. Det här är den största arten bland de bandade kuhliålarna och den kan nå en längd på ungefär åtta centimeter.
I sin mest typiska form har arten breda, mörkt chokladbruna tvärband med smala mellanrum i rött till gult, samt en mörk fläck på stjärtfenan. Just de nyimporterade djuren visar upp en intensivt röd grundfärg. För akvarister är det värt att notera att den här röda tonen lätt bleknar till gulorange i mycket rent och ljust vatten. Vill man behålla eller locka fram den djupa rödfärgen igen bör man hålla dem över ett mjukt torvsubstrat i vatten som färgats av naturliga humussyror.
Den klassiska forellsmörbulten är tillbaka
Forellsmörbulten, Mogurnda mogurnda, var en av de allra första akvariefiskarna från Australien som blev populära i Europa, långt före nittonhundrafemtitalet. Nu har den åter dykt upp i handeln, vilket gläder många som uppskattar färgglada och tåliga rovfiskar. Utöver norra Australien förekommer arten även på Nya Guinea och Aruöarna.
Till skillnad från de flesta andra smörbultar är det här en fritt simmande fisk som inte håller till enbart på botten. Det gör att reviren sträcker sig genom hela vattenpelaren, och akvariet måste inredas med gott om gömställen och siktbarriärer så att fiskarna slipper stirra på varandra hela tiden. Forellsmörbulten är en ren köttätare som lägger sina ägg öppet på stenar eller rötter där hanen vaktar dem fram till kläckning. De flesta akvarieexemplar stannar vid runt tio centimeter, och arten blir könsmogen redan vid ungefär sex centimeter.
Namnröran kring den vanliga serpatetran
Serpatetran, eller juveltetran, är en klassisk akvariefisk som funnits i butikerna i generationer. De senaste åren har den vetenskapligt flyttats från Hyphessobrycon till släktet Megalamphodus, men förvirringen i handeln har pågått betydligt längre än så. Ända sedan nittonhundratrettiotalet har olika odlingsformer och vilda färgvarianter sålts under namn som serpae, callistus, minor eller briljanttetra.
Numera betraktas alla dessa varianter som en och samma art, Megalamphodus eques. Eftersom fiskarna korsar sig fritt har nästan varje större odling sin egen stam, vilket gör att man kan stöta på helt olika utseenden under samma handelsnamn. Värt att komma ihåg för akvariet är att serpatetror har en tydlig tendens att noppa varandras fenor under sina interna maktkamper. Skadorna läker snabbt, men för att hålla bråken på en rimlig nivå bör man alltid hålla dem i en rejäl grupp på minst tio individer.
Nytt insektsfoder och tävling hos Nols Akvariehobby
Hos Nols Akvariehobby handlar veckans stora nyhet om foder. Butiken visar upp två helt nya sorter från Hikari, däribland ett insektsbaserat ciklidfoder gjort på larver från svart soldatfluga, förpackat i återvunnen plast, samt ett foder anpassat för mindre all- och köttätare. Butiken bjuder också på ett smart tips för den som vill mata mindre fiskar med lite större pellets: det går utmärkt att krossa dem i en vanlig mortel.
I samband med foderlanseringen pågår en tävling på butikens Facebooksida i samarbete med grossisten Gibbon. Genom att dela med sig av sitt bästa köp från butiken har tre vinnare chans att kamma hem varsin påse av de nya fodersorterna.
Bland simmarna i karen finns dessutom ett par ovanliga inslag att spana in, däribland svenskodlade dvärgkulfiskar och den sydamerikanska rariteten äkta papegojciklid.
Nytt foder och ovanliga färgvarianter hos Österlens Akvarie-Hobby
Hos Österlens Akvarie-Hobby har det dykt upp nya produkter på foderhyllan den här veckan. Butiken har tagit in ett helt nytt sortiment från märket Prodac, med allt från flingfoder för både allätare och växtätare till frystorkad tubifex och ett särskilt foder anpassat för kampfiskar.
Bland fiskarna finns det också några mer ovanliga färgvarianter som sticker ut lite extra. I karen simmar bland annat en albinovariant av kongotetra, kerritetra i den färgstarka formen Super Blue, samt den eftertraktade pansarmalen Black Venezuela.
Akvarieträff och rariteter hos Aleds Akvarium
Aleds Akvarium laddar upp inför en akvarieträff med föredrag och kvittotävlingar i butiken. För den som vill prova nya foderalternativ delar de ut gratisprover av pelletsfodret Dajana Insect Superfood, som är baserat på insekter.
Bland karen finns flera ovanliga inslag, inte minst egen avel i form av sötvattensstingrockor av typen Mini Marble i första generationen. Dessutom visar butiken upp den sällsynta och eftertraktade blåögda panaquen.
Har du problem med envisa toffsalger i akvariet bjuder butiken även på ett praktiskt råd. De lyfter fram tetran Parodon nasus, som visat sig vara en riktigt effektiv bekämpare av just toffsalger på inredningen.
Svenskodlade pansarmalar och guramitips hos Akvariestugan
Hos Akvariestugan förbereds det för fullt inför helgens mässa i Göteborgsområdet, men butiken håller öppet precis som vanligt. I karen finns en mindre ny sändning fisk, där ett litet gäng svenskodlade Corydoras Red stripe sticker ut lite extra.
Butiken bjuder också på ett bra tips för den som kikar på honungsgurami. Unga fiskar ser ofta ganska bleka och anonyma ut i butikskaren, men det gäller att ha lite tålamod. När hanarna blir könsmogna färgar de nämligen ut ordentligt i en intensiv orange ton.